Ivan Andreevich Krylov var vänligt behandladoffentliga och myndigheter under sin livstid. Vid tiden för hans död 1844 i Ryssland hade fabulistens böcker redan nått 77 000 exemplar. Han mottog utmärkelser och en generös pension från tsaren, hans jubileum 1838 blev en stor national helgdag under kejsarens regi.
Men skapelserna av ryska Lafontaine påverkarProblem som kännetecknar vår tid: mutor, byråkrati, latskap, arrogans, girighet och många andra laster fortsätter att blomstra idag. Men även om läsaren tycker att han inte känner till eller inte gillar den här författaren, misstänks han, eftersom de vingeformade uttrycken från Krylovs fabler länge har blivit en del av den aktiva ordförrådet för nästan vilken rysktalande person som helst.
Angre på ett barn som inte vill göra vårtkrav, vi bittert utropa: "A Vaska lyssnar men äter!" Efter att ha hittat en enkel lösning på problemet, som verkade komplicerat grin: "En kista just öppnat" Notera att det är vissa inte en död bokstav, suckade: "En vagn och nu där ". Att berätta för vänner om det moderna livets rasande takt, låt oss besöka: "Jag spinner som en ekorre i ett hjul". Vi kommer att bli roade ibland av ett par tjänstemän som böjer varandra, och vi kommenterar kaustiskt: "Gucket berömmer kukan för att lova gommen."
Ibland vet vi inte vem som äger den kändafraser och bilder. Det verkar för oss att sådana nominella hjältar och uttryck alltid har funnits. Men deras ursprung, är de skyldiga att slutföra detta, lat och slarvig man som bara tog på allvar sin kreativitet och eftertänksamt, oändligt ända varje liten mästerverk.
Förresten, litterära kritiker och vanliga läsaredet verkade alltid som att Ivan Andreevich var ett rent inhemskt fenomen, vilket är omöjligt utan att skador på innehållet överförs till utländsk mark. Under tiden i Storbritannien är det fortfarande den mest översatta ryska poeten på XIX-talet. Som engelska översätter vinge uttryck från Krylovs fabler, blir egentligen idiom - det här är ett ämne för en separat studie.
Så på en av de långa vinterkvällarna kunde man läsa om en mängd ryska Lafontains verk - utan fördom men med tacksamhet.
</ p>