När någon börjar lära sig att läsa elleratt studera något främmande språk, först måste han lära sig bokstäverna. Därefter konstrueras stavelser från de studerade bokstäverna, senare ord, meningar och så vidare. Även om det ofta verkar som om stavelse är bara ytterligare ett litet steg på vägen till studiet av mysterier språket och att det är mycket liten, och utför en mindre roll, förmågan att korrekt dela ordet och flytta det beror på många saker. Därför att veta regeln om uppdelningen i stavelser är mycket viktigt, för utan det kan man inte helt behärskar diplom.
Innan du lär dig att dela upp sig i stavelser, är det värtförstå vad det är. En stavelse är en minimal talad enhet som består av ett eller flera ljud. Med andra ord kan en stavelse kallas en kombination av ljud, som uttalas för en utandning.
På ryska och engelska, förmåganskapa stavelse har bara vokaler (kallas stavelse), så antalet ordet är antalet stavelser. Till exempel, i namnet "Maree-ya" finns det 3 vokaler, och följaktligen är ordet uppdelat i tre stavelser.
Trots den uppenbara enkelheten, studien av stavelsenUnder många år var de mest framstående språkforskarna engagerade. Några av dem uttryckte teorin om att stavelsen inte betyder något. Men de hade fel. Till skillnad från orddelningen för överföringen, som hjälper till att skriva korrekt, är uppdelningen av ord i stavelser inte så viktig för stavning. Men det rätta uttalet av ord av en person beror på det, och det är av stor betydelse för studiet av ett främmande språk. På engelska, så påverkar typ av stavelse uttalet av vokaler. På modersmål bidrar det till vackert och kompetent tal. Glöm inte heller den stora rollen som stavelser spelar i versifiering. Trots allt är alla system för versifiering beroende av vissa av deras egenskaper.
Att behärska delningsregeln i stavelser,Det är nödvändigt att veta vilka slags arter som finns på ett eller annat av de studerade språken. På ryska är karaktären av stavelser åtskilda av deras plats i ordet, av stavelsens struktur, med avseende på stress och sonoritet (ton).
Sålunda, enligt platsen av stavelserna är indelade i: den initiala, mediala och slutgiltigt.
Med struktur är stavelser indelade i följande typer:
1) Open-ends med ett vokal ljud. Ordet "Ka-te-ri-na" består till exempel av fyra stavelser, som alla slutar i vokaljud, så alla dessa stavelser är öppna.
2) Slutna ändar med konsonantljud. I ordet "Mar-ga-ri-ta" finns till exempel fyra vokaler och därmed fyra stavelser. Den första avslutas på konsonanten "p" och är stängd, resten - på vokalerna och är öppna.
Det är värt att notera att på ryska består lejonens andel av öppna stavelser, vilket gör talet väldigt trevligt. Samtidigt finns det många stängda på ryska.
Beroende på vilket brev som är i börjanstavelser, isolera de täckta (med konsonanten) och den olyckliga (med vokalen) arten. Till exempel ordet "ar-buz", i det här fallet är den första stavelsen naken, och den andra är täckt.
Med accent delas stavelserna på det ryska språket, liksom i de flesta andra, in i perkussion och otryckt. Du kan också skilja och före chock och zadarnye.
Av sonority det utpekas:
1) Konstant sonoritet - i sådana stavelser finns det bara ett brev: "Aya".
2) Ascending sonority - en sådan stavelse består avtvå eller flera bokstäver, där graden av sonoritet ökar från en konsonant till en vokal. I samma "A-Xia" -exempel, i den andra stavelsen ökar sonoriteten från "c" till "a".
3) Downward sonority - i denna stavelseSonoriteten faller från vokalen till konsonanten. Denna egenskap är mest lämpad för stängda stavelser. I namnet "Ba-hti-yar", de första två stavelserna med stigande sonoritet, och den sista - med nedstigande.
4) Ascending-descending - först börjar sonorityen, och i slutet av stavelsen blir nedstigande: "Spar-ta."
5) Fallande stigande - i början av stavelsen faller sonoriteten, och sedan går den tillbaka: "acre".
När det gäller ryska språket, för engelskakännetecknas av uppdelning av stavelser (stavelse) på trummorna (tonvikten faller) och obelastat (ej stressade). Det är dock den brittiska språket är viktigare än vår egen, eftersom alla sex vokaler på engelska passera för tjugofyra ljud - varje bokstav har fyra alternativ för läsning och det är den typ av betonad stavelse avgör vilka ljud kommer att skicka ett brev i detta fall.
Syllabla på engelska är indelade i sex typer:
1) Stängd (sluten) - slutar med en konsonant (förutom "r").
I en sådan stavelse läses vokalljudet kort, ett levande exempel är det välkända ordet "hund", som består av en stängd stavelse.
2) Öppna - som på ryska slutar stavelsen i en vokal, och den läses på samma sätt som den representeras i alfabetet. Till exempel består ordet "ze-ro" av två öppna stavelser.
3) Med oförutsägbar "e" (tyst-e) - detta brevinte uttalad, även om det skapar en stavelse. Huvudrollen är att ge huvud vokalen ett längre ljud: "smi-le" - två stavelser, med en uttalad vokal. Vissa språkversioner kombinerar den här formen med den tidigare.
4) Med en stressad vokal och "r" (r-kontrollerad) - i denna stavelse är "r" konsonanten inte läsbar, men signalerar att vokalen före den blir lång: "varm".
5) Med en grupp vokaler (vokalteam) - en stavelsebestår av flera vokaler, som ofta uttalas som ett långt ljud och betyder en stavelse ("ren"), ibland som "bröd" och ibland till och med två "pojke" låter. Denna typ beror på det engelska språket och har inga analoger på ryska.
6) Med konsonanten och "le" (konsonant + le) - den här typenStavelsen kan endast särskiljas i polysyllabiska ord, till exempel "lite". När man uttalar "e" blir det döv, så ibland är den här visningen inte allokerad som en separat men kombineras med tyst-e.
För att memorera alla typer av engelska stavelser, använd det mnemoniska ordet "CLOVER".
Det bör noteras att tillsammans med de viktigaste arternastavelser, på engelska, finns det också några ytterligare. Dessa tillhör den sjunde formen stavelsen - med outtalbara «r» efter en stressad vokal och innan «e» (vokal + re), där «r» inte uttalas, till exempel, i «brand».
Ibland sorterar vokallaget visningen med diftoner, till exempel "look".
På vårt språk skiljer du ord i stavelser väsentligtlättare än på engelska, eftersom det inte finns några oförutsägbara vokaler. Huvudprincipen är: hur många vokaler i ett ord - så många stavelser. Exempelvis uppstår uppdelningen i stavelser "språk" som "i-zyk", i ordet två stavelser, men när ordet översätts blir det en oskiljbar stavelse och kan inte överföras.
En stavelse kan bestå av en (om det är en vokal) ochfler bokstäver. Om det finns mer än ett brev i det, börjar det med en konsonant, det vill säga det kommer att täckas. Till exempel är namnet "Julia" uppdelat i "Yu-li-I", inte "Yul-i-I".
När det finns flera konsonanter i ett ord i rad(det spelar ingen roll om det är parning eller inte), de kommer att referera till nästa stavelse - de kommer att skapa en täckt stavelse. Till exempel "o-bre-che-nny" lockade första bokstaven "e" en kombination av "br", men nästa "e" kunde dra "h" till honom för att få en täckt stavelse och "s" fick ett par bokstäver "nn".
Men om bokstäverna börjar med en sonorös(m, m, l, l, n, n, p, p, d), då hänvisar detta ljud till den tidigare vokalen ("va-ler-yang-ka"). Förutom fall med parade sonoriteter ("kapil-lyar"), vilka, liksom några par konsonanter, inte delas upp.
Om ordet innehåller kombinationer av konsonanter,som låter som en ljud (till exempel, "TC" / "vara", vilket uttalas som [n] eller "zzh" - lång [x]), sedan separera dem är omöjligt, de är helt hänförlig till följande stavelsen: "vi-tsya" . Men det är värt att notera att i det här fallet är uppdelningen i stavelser och reglerna för ordöverföring radikalt olika. Samma exempel på "tvätt" när delning för överföring kommer att se ut som denna "wash-xia".
På ryska är de flesta stavelser öppna och,är som regel mitt i ordet ("Ma-ri-na"). Stängda stavelser är nästan alltid i slutet ("Vla-di-world"). Undantaget är stängt, vilket slutar i ett oöverträffat sonoröst ljud ("I-may-ka"), de kan vara mitt i ordet.
Märkligt nog för engelska, på detta språk finns det tydliga regler om stavelser.
Som det ryska språket låter antalet vokalerlika med antalet stavelser. Därför består ordet "bil" av en stavelse, liksom ordet "som", även om "jag" i det här fallet betyder två ljud och "e" i slutet av ordet är allmänt stum. Detta exempel illustrerar den andra regeln om uppdelning i stavelser - outtalbara vokaler kan inte bilda stavelser, samt en vokal som en del av en diftong ( "tal" - den diphthong "hennes" uttalas som en sund lång [i], och därför är hela ordet en stavelse ).
Till skillnad från det ryska språket, på engelska någonKonsonanter, inklusive parade, är alltid uppdelade: "din-ner". Undantagen är digraphs (kombination av flera konsonanter som uttalas som ett enda ljud) «ch», «sh», «te», «wh», «ph».
Konsonant mellan två vokaler alltid hänvisar till följande vokal ( «e-vil»), utom när konsonant är mycket kort ( «cab-i»).
Villiga att «le» ([l]) attraherar den föregående konsonant: «a-ble», förutom kombinationer «ck» - «tick-le».
När det gäller komplexa ord, då delningen av ordpå stavelser (regeln är analog med ryska språket) förekommer också i grunderna ("house-boad"). Det är också möjligt att skilja suffix och prefix ("re-write", "teach-er"). När parade konsonanter som uppträder på gränsen av roten och suffixet «ing» på grund av tillsatsen av suffixet ( «stop-ping»), de är separerade.
Det verkar som reglerna för uppdelning i stavelser och förÖverföringen borde vara densamma, men ofta är det inte så. Faktum är, divisionen för överföring bygger på andra principer, även om många av dem liknar principerna för avstavning.
Huvudskillnaden är principens åsidosättande"Antal vokaler = antalet stavelser", eftersom en bokstav, inklusive "b", "d", "b" eller en vokal, då man delar ett ord för överföring, inte kan rivas. Om du till exempel delar upp ordet "Na-ta-li-i" med stavelser, kommer det att finnas fyra stavelser, men om du bara överför tre stavelser "Na-ta-liya."
När det finns flera konsonanter i ett ord i ett ord kan de delas in i din egen smak: både "te-kstu-ra" och "tek-sta-ra".
Ord som förkortas ("NIINOINU") kan inte överföras, men komplexa ord som består av flera baser kan delas in i grunderna ("specialkläder").
När två identiska konsonanter sammanfaller,Belägen mellan de två vokalerna är de separerade ("bezi-mehan"). Om en av de parade konsonanterna är en del av roten, och den andra är en del av suffixet, lämnas de tillsammans: "klasser", men "klassrum".
Enas om rotets ände innan suffixet inte ska slits, även om denna regel inte är strikt: "Voronezh".
Den sista konsonanten av prefixet är förbjuden från denriva av: "underbjörn". I de fall där roten börjar med en vokal - trösta sig separeras ( "no-vägran) som root inte kan skiljas från den första vokalen och" s 'till roten, efter prefixet (' SCAT gånger ").
Som du vet, är huvuddragen i detta språkDet är att de flesta av orden i det inte är skrivna i enlighet med strikta regler och enligt traditionen. Därför är undantag ofta större än reglerna själva. Samma princip gäller för en regel om uppdelning i stavelser. Eftersom officiella riktlinjer i denna fråga i grammatiken i det engelska språket inte är närvarande, alla styrs av exempel på avstavning, inspelade i den berömda ordboken.
De flesta moderna engelska ordböckerspråk föreslår bärande ord enligt den fonetiska principen, det vill säga förlita sig på uppdelning av ord i stavelser. Regeln tillåter bytet av överföringsplatsen, när uttalet ändras: "bi-o-lo-gi-cal", men "bi-ol-o-gist". Sådan instabilitet tillåter inte oss att formulera en tydlig regel för överföring av suffix och prefix av det engelska språket. I synnerhet är ett av de vanligaste suffixerna "ed" och "ing", som oftast överförs, men i vissa fall är oskiljaktiga. På grund av denna förvirring och nyanser tolererar de flesta onlinetjänster i allmänhet inte engelska ord.
Trots allt är det möjligt att utesluta flera allmänna principer som hjälper dig att orientera dig själv, hur man överför det här eller det engelska ordet.
1) Om kombinationen av en vokal + konsonant + en vokal låter som en stavelse, kommer den att överföras (speciellt för den dumma "e"): "tårta".
2) Om efter en vokal med kort ljud finns flera konsonanter, görs överföringen efter den första av dem: "his-torical".
3) Överföringen av suffixet "ing" utförs på samma sätt som för slängningen.
4) När vokalen och de långa vokal diphthongs vid slutet av en stavelse, är överföringen göras omedelbart efter dem: «sea-son»
5) Överföringen sker efter en kort vokal (om det finns en efter de konsonant digraphs eller «ch», «sh», «te», «wh», «ph»): «per-il».
6) I de flesta fall separeras prefix och suffix i engelska ugglor under överföringen: "me-morial".
7) Komplexa ord överförs på samma sätt som de är uppdelade i stavelser - enligt de baser som utgör dem.
8) Homonymer (ord med olika meningar men samma stavning) kan överföras på olika sätt, beroende på betydelsen, därför är det nödvändigt att vara uppmärksam: "re-cord" men "record".
För både ryska och engelskastavelser är av stor betydelse. Reglerna för uppdelning i stavelser och överföring av ord till dem är i många avseenden väldigt lik varandra, även om de har ett antal skillnader på grund av varje särdrag. Det är värt att notera att du, genom att känna till grundläggande regler, förstå deras karaktär och egenskaper, kan i många fall analogt överföra dem till ett annat språk.
</ p>