Kyrkans slaviska språk: historia, mening och plats i den moderna världen

Kyrkans slaviska är ett traditionellt språkgudstjänster, som används i de ortodoxa kyrkorna i Ryssland, Bulgarien, Vitryssland, Serbien, Montenegro, Ukraina och Polen. De flesta templen används tillsammans med nationalspråket.

berättelse

Kyrkans slaviska språk härstammar från den syd bulgariska dialekten, som är infödd till Cyril och Methodius - skaparna av det kyrilliska alfabetet, det gammal slaviska skriven.

För första gången användes den i en av slaviskastater - Great Moravia. Där var skaparna av alfabetet med sina elever engagerade i översättningen av kyrkoböcker från grekiska till gammal slaviska, lärde slavarna att läsa, skriva och genomföra gudomliga tjänster i den gamla slaviska.

Efter Cyril och Methodius motståndares dödSlavisk läskunnighet har uppnått ett förbud mot användningen av detta språk i kyrkan, och språkskaparnas elever drevs ut. Men de gick till Bulgarien, som i slutet av nionde århundradet blev centrum för spridningen av det gammala slaviska språket.

I det tionde århundradet i den gamla ryska staten accepterade kristendomen, varefter kyrkoslaviska språket användes som ett litterärt.

Skrivning och topografi

Kyrkans slaviska, vars alfabet är baserat på det kyrilliska alfabetet och består av 40 bokstäver, har sina egna egenskaper och särdrag.

Det finns flera varianter av att skriva några bokstäveralfabetet. Det finns också ett antal superscript tecken: aspirationer, bränder, korta, tre typer av accent, kendem, titlo. Teckensnitt är något annorlunda än de på ryska. Frågetecknet ersätts av en semikolon; och en semikolon är ett kolon.

Det finns stora bokstäver, användsom kan sammanfalla med modernt språk och kan byggas på den gamla principen, som består i att endast använda en stor bokstav i början av stycket.

För att förstå betydelsen av kyrkans slaviska ord ochförslag, de måste parafraseras, omarrangeras och delas in i separata fraser. Kyrkans slaviska språk för barn som går på kyrkans och söndagsskolan studeras med specialavgifter.

Kyrkens slaviska text är tryckt i typen ritning, två färger används för utskrift: rött behövs för att skriva initialt bokstäver, rubriker och värdefulla indikationer för den som läser; svart skriver allt annat.

Påverkan på andra språk

Grunden för att skriva på några språk är det gammala slaviska alfabetet.

Kyrkans slaviska, vars alfabet liknarRyska, påverkade många språk i världen, särskilt slaviska. Det ryska språket har en hel del lånade slaviska ord som ledde till stilistiska skillnader i paren av ord med en rot (polnoglasie-nepolnoglasie), till exempel: stad - slott, begrava - butik, osv ...

I det här fallet är den lånade kyrkans slaviskaOrd hänvisar till den högsta stilen. I vissa fall skiljer sig ryska och slaviska varianter av stavord och är inte synonymt. Till exempel "het" och "brinnande", "perfekt" och "perfekt".

Kyrkans slaviska, som den som används imedicin och biologi av latin, anses vara ett "dött" språk, som endast används i kyrkan. Den första boken, tryckt på detta språk, publicerades i slutet av femtonde århundradet i Kroatien.

Skillnader med det ryska språket

Kyrkans slaviska och ryska har ett antal liknande egenskaper och ett antal särdrag.

Som på ryska uttrycks ljuden "ж", "ш", "ц" ordentligt och ljuden "ч", "щ" - mjukt. Grammatiska tecken uttrycks också av ordförändringar.

Om i slutet av prefixet finns ett solidt konsonantljud, och ordet av ordet börjar med vokalen "och", så läses den som "s". Bokstaven "d" i slutet av ordet dövas till ljudet "x".

I meningen finns ett ämne som står i nominativt fall och ett predikat.

Det gammala slaviska språket har ett ansikte, lutning, antal, tid och röst.

Till skillnad från det ryska språket finns det inga reducerade vokaler i kyrkans slaviska och bokstaven "e" kan inte läsas som "e". Bokstaven "e" i den är helt frånvarande.

Adjektivens slut börjar läsas på samma sätt som de är skrivna.

På ryska språket finns det bara sex fall och i kyrkans slaviska - sju (läggs fortfarande till sången).

Kyrkans slaviska är av stor betydelse ibildandet av många moderna språk, inklusive ryska. Även om det inte används i vårt tal, är dess inflytande på språket märkbart om vi studerar djupt lingvistik.